Uppmärksamhet är porten till inlärning och måste skyddas från att påverkas av onödiga och störande moment. Uppmärksamhet kan ses som basen som de kognitiva förmågorna och inlärning vilar på och är beroende av. Jag har tidigare skrivit om studier av hur ljud påverkar och försämrar olika aspekter av barns inlärning.
För att spetsa till det. Utan uppmärksamhet för ”rätt information” i klassrummet finns det inget att föra vidare till minnesförmågorna. Inget att hantera i arbetsminnet och därmed inget att transportera till lagring för att kunna plocka fram ur långtidsminnet vid behov.
För att illustrera detta tänker vi oss en (mycket) förenklad modell av hur vi hanterar intryck från omvärlden. Jag använder här Atkinson och Shiffrins Multi-Store Model of Memory som bas för detta exempel. Notera att det efter att denna modell skapades tillkommit flera och mer utvecklade modeller. Det finns dock ingen genomgående enighet hos forskarna hur uppmärksamhet och minnesförmågor fungerar.
Vi möts hela tiden av ett bombardemang av sensoriska intryck från kroppen till exempel kläder som skaver och kliar. Kanske har vi ont någonstans eller behöver gå på toan. Från omvärlden möts vi av ljud, dofter och synintryck. Sedan producera vi själva hela tiden tankar, vi dagdrömmer och känner glädje och oro.
I inlärningssituationen ska, helst, endast det som är gynnsamt för vårt mål att lära oss något uppmärksammas. För att sköta den uppgiften finns storskaliga och spridda nätverk i hjärnan för att uppmärksamma och filtrera fram relevant information. Större delen av de intryck som hjärnan möts av i inlärningssituationen kan betraktas som distraktioner och får därför passera en ”flaskhals” för att inte släppas fram till det sårbara arbetsminnet.
I arbetsminne ska finnas den information som vi arbetar med för stunden. Till exempel när vi räknar ut ett tal och temporärt behöver hålla delar av uträkningen i minne. Eller när man läser och ska komma ihåg orden man läst fram till att meningen är slut för att kunna förstå innehållet. För yngre barn också att hålla ljuden i det ord man läser aktiva tills ordet är avkodat och igenkänt av hjärnans ordlexikon.
Arbetsminnet är kraftigt känsligt för störningar och har en mycket liten kapacitet. Vi kan hålla information som vi ska bearbeta aktiva i arbetsminnet en mycket kort tid, endast ca 15-30 sekunder. Dessutom klarar vi bara att hålla ca 4 enheter aktiva i minnet om vi inte sitter och upprepar dem för oss själva som när vi ska slå ett nytt telefonnummer. Den strategin går dock inte helt tillämpa när vi bollar med information för att komma framåt och lösa ett problem.
Har vi nu klarat uppgiften så långt, att korrekt information är uppmärksammad och att arbetsminnet kunnat hantera och jobba med de data vi fick in innan vi stördes och glömde viktiga delar av det hela, ja då kan informationen föras till långtidsminnet för framtida bruk. Långtidsminnet är troligen obegränsat även om vi inte alltid korrekt kan plocka fram det som finns där. När vi behöver plocka fram information från minneslagret, till exempel för att hjälpa till att lösa en uppgift som pågår i arbetsminnet, så begränsas sannolikt inte arbetsminnet av sina kapacitetsbrister längre.
Kunskapen, det är alltså den som vi tänker med!
